Slagstad et al. menar att med ständigt vidgade könsroller och ”Siden vi på norsk bare har ett ord for kjønn“ så har vi en unik möjlighet att omdefiniera ordet kön. Argumenten är inte övertygande. Könsroll eller könsidentitet är goda ord för gender och det ligger ingen vinning i att att ändra förståelsen av ”kön” till att bli mer tvetydig.
Författarna medger att ”ingen fagmiljøer … avviser biologi som grunnlag for kjønn” men nämner inte att ingen seriös fagmiljö heller avvisar att kön är binärt. Samtidigt som författarna å ena sidan helt korrekt citerar Endocrine Society’s statement (2021) att det är viktigt att fasthålla att kön är binärt, så framförs eninsinuation över en split mellan medicinsk vetenskap och biolog förståelse;”medisinske institusjoner tar til orde for … mer sammensatt kjønnsbegrep enn en biologisk, binær ..” samt att American Psychiatric Association menar att “kjønnsidentitet bør inkluderes i en medisinsk forståelse av kjønn”. Läsaren leds till att tro att det är skillnad på biologisk och medicinsk förståelse av kön.
Det finns ingen sån skillnad mellan professionernas förståelse av kön. Tvärtom, Endocrine Society och andra medicinska organisationer är tydliga över hur viktigt det är att hålla isär begreppen kön och könsidentitet och poängterar att när kön blandas ihop med könsidentitet så orsakar det missförstånd och leder till felaktig vård och fel i rapportering i litteraturen. Avsikten med Endocrine Society’s uttalande var just att stävja försök att fördunkla betydelsen av ordet kön inom medicinsk vetenskap.
Återigen relaterar man till ”interkön” (DSD) och igen upphöjer författarna en missvisande ledare i tidskriften Nature till att vara mer än opinion [1]. Men, DSD har en prevalens på endast cirka 1 av 4500 födslar [2], beroende på definition då de inkluderar enlare defekter av genitalia, och DSD personer motsätter sig denna hopblandning med könsinkongruens, dvs. ett fåtal parametrar predikerar med mer än 99.9% träffsäkerhet ett av endast två biologiska kön, vilket ger två mycket skarpa toppar i ytterkanterna av ett ”icke-spektrum”!
I kontrast så identifierade sig i USA ca 24 av 1000 13-17 åringar som ”transgender” och ca 90 av 1000 som vare sig man eller kvinna [3]. Explosionen av könsdysfori, framför allt flickor är lika i hela västvärlden, allvarliga förändringar [4] som inte relaterats till biologi. Endocrine Society och andra medicinska organisationer ger ändå stöd för vad som kallas könsbekräftande vård för att hjälpa människor leva i sina könsroller (men det skall noteras att Endo soc i en ”disclaimer” inte utesluter alternativ, dvs icke-medicinsk, behandling) [5].
Självklart kan en individs könsidentitet ha medicinska konsekvenser (psykosocial hälsa, farlig självmedicinering) men det har ingen relevans för den binära förståelsen av kön och författarna undviker den viktiga skillnaden mellan kön och könsidentitet: kön är icke-föränderligt (non-mutable) medans könsroller är flytande. Det senare är kritiskt viktigt att beakta vad gäller ungdomar och unga vuxna där identitet är i ständig flux.
Svenska Socialstyrelsen (motsvarigheten till Norska Helsedirektoratet) tar fasta på det när de i nationella rekommendationer låter biologiskt kön trumfa könsidentitet - förstahandsval är att hjälpa en ungdom leva med sitt biologiska kön och genomgå puberteten utan medikalisering [6].
Socialstyrelsens slutsats är förankrad i flera pålitliga systematiska litteraturstudier av evidens för vården [7] och råd [8] från de holländska pionjärerna i behandling av könsdysfori. Slutsatserna är att psykosocial intervention bör vara den första behandlingslinjen och inte medicinsk könsrolls bekräftande. Frågan om tydlig differentiering mellan kön och könsroll är därför av stor betydelse för medicinsk vård. Liknande stringenta utredningar bör också föregå ställningstagande om införande av ett ”tredje juridiskt kön”.
Litteraturliste
1. Slagstad K. Tidsskr Nor Laegeforen. 2018 22;138(19). doi: 10.4045/tidsskr.18.0888
2. Hughes, I. A., Houk, C., Ahmed, S. F., Lee, P. A., & LWPES/ESPE Consensus Group. (2006). Consensus statement on management of intersex disorders. Archives of disease in childhood, 91(7), 554-563. doi: 10.1136/adc.2006.098319
3. Hoffkling, A., O'Connor, K. E., & Collins, J. 2020. Prevalence of gender identity affirmation among youth in clinical settings. JAMA Pediatrics, 174(11), 1058-1060. doi:10.1001/jamapediatrics.2020.2822
4. Wæhre, A., Schorkopf, M. Tidsskr Nor Laegeforen. 2019 Apr 8;139(7). doi: 10.4045/tidsskr.19.0178
5. Hembree, W. C., Cohen-Kettenis, P. T., Gooren, L., Hannema, S. E., Meyer III, W. J., Murad, M. H., et al. 2017. Endocrine treatment of gender-dysphoric/gender-incongruent persons: an Endocrine Society clinical practice guideline. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 102: 3869-3903. doi: 10.1210/jc.2017-01658
Kön är icke-föränderligt medans könsroller är flytande
Slagstad et al. menar att med ständigt vidgade könsroller och ”Siden vi på norsk bare har ett ord for kjønn“ så har vi en unik möjlighet att omdefiniera ordet kön. Argumenten är inte övertygande. Könsroll eller könsidentitet är goda ord för gender och det ligger ingen vinning i att att ändra förståelsen av ”kön” till att bli mer tvetydig.
Författarna medger att ”ingen fagmiljøer … avviser biologi som grunnlag for kjønn” men nämner inte att ingen seriös fagmiljö heller avvisar att kön är binärt. Samtidigt som författarna å ena sidan helt korrekt citerar Endocrine Society’s statement (2021) att det är viktigt att fasthålla att kön är binärt, så framförs en insinuation över en split mellan medicinsk vetenskap och biolog förståelse; ”medisinske institusjoner tar til orde for … mer sammensatt kjønnsbegrep enn en biologisk, binær ..” samt att American Psychiatric Association menar att “kjønnsidentitet bør inkluderes i en medisinsk forståelse av kjønn”. Läsaren leds till att tro att det är skillnad på biologisk och medicinsk förståelse av kön.
Det finns ingen sån skillnad mellan professionernas förståelse av kön. Tvärtom, Endocrine Society och andra medicinska organisationer är tydliga över hur viktigt det är att hålla isär begreppen kön och könsidentitet och poängterar att när kön blandas ihop med könsidentitet så orsakar det missförstånd och leder till felaktig vård och fel i rapportering i litteraturen. Avsikten med Endocrine Society’s uttalande var just att stävja försök att fördunkla betydelsen av ordet kön inom medicinsk vetenskap.
Återigen relaterar man till ”interkön” (DSD) och igen upphöjer författarna en missvisande ledare i tidskriften Nature till att vara mer än opinion [1]. Men, DSD har en prevalens på endast cirka 1 av 4500 födslar [2], beroende på definition då de inkluderar enlare defekter av genitalia, och DSD personer motsätter sig denna hopblandning med könsinkongruens, dvs. ett fåtal parametrar predikerar med mer än 99.9% träffsäkerhet ett av endast två biologiska kön, vilket ger två mycket skarpa toppar i ytterkanterna av ett ”icke-spektrum”!
I kontrast så identifierade sig i USA ca 24 av 1000 13-17 åringar som ”transgender” och ca 90 av 1000 som vare sig man eller kvinna [3]. Explosionen av könsdysfori, framför allt flickor är lika i hela västvärlden, allvarliga förändringar [4] som inte relaterats till biologi. Endocrine Society och andra medicinska organisationer ger ändå stöd för vad som kallas könsbekräftande vård för att hjälpa människor leva i sina könsroller (men det skall noteras att Endo soc i en ”disclaimer” inte utesluter alternativ, dvs icke-medicinsk, behandling) [5].
Självklart kan en individs könsidentitet ha medicinska konsekvenser (psykosocial hälsa, farlig självmedicinering) men det har ingen relevans för den binära förståelsen av kön och författarna undviker den viktiga skillnaden mellan kön och könsidentitet: kön är icke-föränderligt (non-mutable) medans könsroller är flytande. Det senare är kritiskt viktigt att beakta vad gäller ungdomar och unga vuxna där identitet är i ständig flux.
Svenska Socialstyrelsen (motsvarigheten till Norska Helsedirektoratet) tar fasta på det när de i nationella rekommendationer låter biologiskt kön trumfa könsidentitet - förstahandsval är att hjälpa en ungdom leva med sitt biologiska kön och genomgå puberteten utan medikalisering [6].
Socialstyrelsens slutsats är förankrad i flera pålitliga systematiska litteraturstudier av evidens för vården [7] och råd [8] från de holländska pionjärerna i behandling av könsdysfori. Slutsatserna är att psykosocial intervention bör vara den första behandlingslinjen och inte medicinsk könsrolls bekräftande. Frågan om tydlig differentiering mellan kön och könsroll är därför av stor betydelse för medicinsk vård. Liknande stringenta utredningar bör också föregå ställningstagande om införande av ett ”tredje juridiskt kön”.
Litteraturliste
1. Slagstad K. Tidsskr Nor Laegeforen. 2018 22;138(19). doi: 10.4045/tidsskr.18.0888
2. Hughes, I. A., Houk, C., Ahmed, S. F., Lee, P. A., & LWPES/ESPE Consensus Group. (2006). Consensus statement on management of intersex disorders. Archives of disease in childhood, 91(7), 554-563. doi: 10.1136/adc.2006.098319
3. Hoffkling, A., O'Connor, K. E., & Collins, J. 2020. Prevalence of gender identity affirmation among youth in clinical settings. JAMA Pediatrics, 174(11), 1058-1060. doi:10.1001/jamapediatrics.2020.2822
4. Wæhre, A., Schorkopf, M. Tidsskr Nor Laegeforen. 2019 Apr 8;139(7). doi: 10.4045/tidsskr.19.0178
5. Hembree, W. C., Cohen-Kettenis, P. T., Gooren, L., Hannema, S. E., Meyer III, W. J., Murad, M. H., et al. 2017. Endocrine treatment of gender-dysphoric/gender-incongruent persons: an Endocrine Society clinical practice guideline. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 102: 3869-3903. doi: 10.1210/jc.2017-01658
6. Socialstyrelsen. Vård av barn och ungdomar med könsdysfori – Nationellt kunskapsstöd med rekommendationer till profession och beslutsfattare. Artikelnummer: 2022-12-8302 Published 2022-12-16. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2022-12-8302.pdf se t ex sid 33
7. Finland 2020; Sverige 2022; UK 2021; McMasters Univ. Canada, 2022.
8. de Vries, A. Pediatrics. 2020 Oct;146(4):e2020010611. doi: 10.1542/peds.2020-010611.