Förmaksflimmer - epidemiologiska och elektrofysiologiska aspekter

Artikkel
    ()

    sporsmal_grey_rgb
    Artikkel

    Sammendrag

    Förmaksflimmer är en vanlig och behandlingskrävande hjärtrytmrubbning. Det kroniska förmaksflimret finner man ibefolkningen från 50-årsåldern i alltmer ökande omfattning. Antalet individer i Norge med denna rytmrubbning beräknasvara drygt 40000 och ökar med ytterligare cirka 5000 till år 2010. Mekanismerna bakom initiering och underhåll avförmaksflimmer kartläggs allt bättre. Den paroxysmala formen har i många fall ett fokalt ursprung, tillåtande kurativterapi men kan också knytas till interatriala impulsledningsdefekter. Den kroniska formen fortgår bl.a. på grund avs.k. remodellering - en förkortad muskelrefraktäritet, orsakad av att den höga flimmerfrekvensen leder till en defektintracellulär omsättning av Ca-joner. Pågående studier förväntas bekräfta den kliniska nyttan av förbehandling medCa-blockerare inför elregularisering av kroniskt förmaksflimmer. Den fortsatta återfallsfrekvensen är låg hos depatienter som kunnat bibehålla sinusrytm 1-2 månader efter regularisering. Detta innebär att antiarytmisk behandlingmöjligen endast behöver ges under begränsad tid efter regularisering, en fråga som måste belysas i vetenskapligastudier.

    PDF
    Skriv ut

    Anbefalte artikler

    Laget av Ramsalt med Ramsalt Media