Förmaksflimmer - epidemiologiska och elektrofysiologiska aspekter

Olsson SB Om forfatteren
Artikkel

Sammendrag


Förmaksflimmer är en vanlig och behandlingskrävande hjärtrytmrubbning. Det kroniska förmaksflimret finner man i befolkningen från 50-årsåldern i alltmer ökande omfattning. Antalet individer i Norge med denna rytmrubbning beräknas vara drygt 40000 och ökar med ytterligare cirka 5000 till år 2010. Mekanismerna bakom initiering och underhåll av förmaksflimmer kartläggs allt bättre. Den paroxysmala formen har i många fall ett fokalt ursprung, tillåtande kurativ terapi men kan också knytas till interatriala impulsledningsdefekter. Den kroniska formen fortgår bl.a. på grund av s.k. remodellering - en förkortad muskelrefraktäritet, orsakad av att den höga flimmerfrekvensen leder till en defekt intracellulär omsättning av Ca-joner. Pågående studier förväntas bekräfta den kliniska nyttan av förbehandling med Ca-blockerare inför elregularisering av kroniskt förmaksflimmer. Den fortsatta återfallsfrekvensen är låg hos de patienter som kunnat bibehålla sinusrytm 1-2 månader efter regularisering. Detta innebär att antiarytmisk behandling möjligen endast behöver ges under begränsad tid efter regularisering, en fråga som måste belysas i vetenskapliga studier.

Anbefalte artikler